Idag är faktiskt första gången under mina tre veckor här i USA som jag känner hemlängtan. Vet inte riktigt varför den lyckades komma just idag. Men av någon anledning har jag en stor klump i magen o viljan att bara krypa under täcket o låta denna dagen försvinna. Jag vet inte om det kan bero på att jag nu inte är "hemma", alltså hemma i Basking Ridge. Eller att jag helt enkelt inte riktigt vet hur jag ska spendera min dag o det gör att jag längtar så mycket efter min familj o efter alla härliga kompisar man har hemma i Sverige.

Gänget vi är här med är supertrevliga, det är absolut inte det. Men på något sätt hör man inte hemma här. Alla familjerna planerar sina dagar tillsammans, medan jag inte riktigt hör hemma i någon direkt familj. Tolka mig inte fel, jag har Andi o Curtis o de tar verkligen hand om mig o jag trivs jättebra med dem. Men eftersom jag är ledig o inte direkt behöver ta hand om barnen eller hjälpa Andi, så blir det att jag har hela dagen för mig själv. Visst jag var precis ute o gick med min värdfamilj i hettan o det är trevligt, absolut. Men jag räknas liksom inte riktigt in i dagens planering, då min familj inte vill "tvinga" mig att umgås med dem då jag är ledig. Men vad ska jag annars göra??? O det är väl det som är värst. Jag kan inte dra med mig Jasmin, Becky eller någon annan av kompisarna ut o bara ha en härlig dag. Jag har liksom två alternativ, antingen hänga med familjen o känna att jag inte riktigt bör vara med dem då jag vill ge dem "familjetid" för en gång skull då Curt är med. Eller så får jag helt enkelt hitta på något själv eller känna mig helt felplacerad i någon annans familjs sällskap.

Okej, förlåt jag kanske ser detta otroligt negativt. O att sitta här o "tycka synd om mig själv" lär säkert inte hjälpa. Därför antar jag att jag bara får ignorera klumpen i magen o gå ut till de andra, o försöka göra upp mina planer för idag.