Sitter just nu o äter äpple med jordnötssmör. Tror det börjar gå utför... börjar bli allt mer lik en riktig amerikan genom att vara beroende av jordnötssmör... men det är så sjukt gott! Speciellt med saftiga äpple skivor ;)

Hade en riktigt bra morgon med barnen idag. Jobbade när Andi var ute o gick o det känns så himla bra när det går bra med barnen. Shane brukar vara den som sätter sig på tvären allra mest. Tydligen så tjatar hon om att få träffa mig varje gång jag inte är med familjen. "Where is Emelie?" "Can i go down in the basement and play with Em?" "When is Emelie coming home so I can show her my drawing?"... Andi berättade igår att hon frågar konstant om var jag är när jag inte är hemma. Men sen när jag väl är hemma så kan hon verkligen hata mig. Fatta inte varför. Ena stunden leker vi en massa, hon älskar att  leka "I'm sick and need a doctor" o vi bygger kojor i mitt rum, har picnic med dockorna, pysslar o spelar spel. Men två sekunder senare kan hon vara assur o riktigt uppkäftig mot mig, o vägra låta mig göra någonting i hennes närhet. Väldigt frustrerande. Har pratat med min hostmom om det, då hon också har märkt det. Så nu har vi köpt lite nya spel o pussel som jag kan göra tillsammans med Shane alldeles själv. Så vi får lite egen tid tillsammans utan att Cameron eller Andi är där. O det har verkligen fungerat. Igår lekte vi i min källare hela kvällen och idag på morgonen gick allting jättebra.

Cameron är det inga problem med. Han är så himla mysig, han är mitt lilla charmtroll. Vill så himla gärna visa upp både honom o Shane för er, för de är så himla söta. O de betyder redan så himla mycket för mig. Jag vill låta er höra när Cameron försöker sjunga i bilen, visa er när Shane har ballerina föreställningar, låta er höra hur Cameron bara kiknar av skratt när pappa leker med honom eller bara låta er vara här o ser allt som jag ser. Saknar er verkligen. Jag saknar inte direkt Sverige, men jag saknar att ha er alla runt omkring mig. Få uppleva o se allt detta, inte bara se USA o den amerikanske kulturen utan också få se mitt vardagliga liv. För detta är mitt liv nu. Känns väldigt konstigt, men jag ångrar inte en sekund att jag tog beslutet att åka hit.