Julafton börjar lida mot sitt slut. O trots att humöret har varit som en berg o dalbana dag, o att jag inte riktigt har vetat om jag ska skratta eller gråta. Så har det gått okej. Tack o lov så åkte Andi o barnen aldrig över till mormorn o morfarn idag, för då hade jag varit ensam hemma nästan hela dagen, o då hade hemlängtan varit så mkt värre! För det bästa botemedlet är helt klart att försöka hålla sina tankar på annat håll genom att vara upptagen. Så att hela familjen var hemma idag var definitivt min räddning.

Båda Andi o Curt har varit så otroligt snälla o omtänksamma o frågat säkert hundra gånger hur jag mår, om de kan göra något, o försökt hålla mitt humöt uppe. Utan speciellt Andi så skulle allt vara så mycket jobbigare. Hon är verkligen helt underbar. Hon hade till o med planer på att överraska mig med paket utklädd i juledräkt i morse, bara för att få mitt humör på topp igen.

Skypade med alla hemma idag... lite blandade känslor. Otroligt härligt o få se och prata med alla. (Trots att camen strulade o jag knappt hörde vad folk sa) Det var jobbigt också så klart, grät en skvätt och allting kändes bara konstigt. Men samtidigt så fick jag visa upp mina solstrålar, o de som gör mitt liv här i USA så underbart, mina värdbarn o min lilla extra familj. Kusinerna Rebecca o Sammi var också över en stund med mormor Barbara, så det var kul o få träffa dem, o tjejerna är så himla mysiga så det var ganska bra att de var här. Jag o Curt gjorde också små chokladmöss när barnen låg o sov, så det var mysigt. Tyvärr blev det inga bilder.. men aa det får ni helt enkelt vara utan ;)

Nu i eftermiddags så gick jag, Curt o Shane till kyrkan o efter det så var vi på en kort middag hemma hos Curts föräldrar. Inget särskilt så men det var skönt o komma iväg en stund.

Men först nu ikväll så har jag faktiskt fått lite riktiga julkänslor. Varje år så har brandstationen här i närheten en liten överraskning för alla barn som bor här. De klär upp en av brandbilarna med massa julbelysning o så åker de runt med tomten på flaket till alla barnen. Supermysigt. Så jag o Andi tog oss med Shane ut i snön för o vänta på tomten o hans nissar som åkte runt i vårt kvarter. O Shanes blick o hennes reaktion när hon fick se tomten var så otroligt härlig, o att bara få se henne lysa upp, gjorde hela min dag. Med stora ögon berättade hon för tomten vad hon hette, o att hon varit en jättesnäll stor flicka. O bara de 10 minuter vi var ute i snön, med all julbelysning på husen, o tomten som kom glatt o sa god jul till Shane, gjorde faktiskt att julstämningen började komma. Så imorrn hoppas jag på en bättre dag, med mindre hemlängtan, och faktiskt en riktigt julstämning.

Älskar er!