Pratade med Bex på Skype idag. Vi pratade i säkert närmre 3 timmar, o gud vad jag saknar henne! Ska bli så himla underbart o få se henne igen efter 8 månader, då vi inte setts sen min student i början av juni. O trots att vi inte setts särskilt mycket det senaste året då hon har bott i Dublin o jag varit upptagen med både skola o USA så står vi varandra väldigt nära. Hon är och kommer alltid förbli min allra närmsta vän. Hon är den personen som förstår mig trots att jag inte behöver säga ett ljud, någon som jag växt upp med och gått igenom så mycket med. Det finns inget som kan dela på oss två. Emme och Bex, Bex och Emme.