Meike är på väg hit, som en räddande ängel kommer hon med glass och ett gäng DVD-filmer. Två sekunder efter att jag sagt att jag har hemlängtan, så sitter hon i bilen på väg hit. Tack o lov för kompisar. O det känns faktiskt så mtk bättre när man vet om att man inte är ensam. O att det inte bara är jag som gråter krokodiltårar.

Så nu ska vi bara krypa under varsin filt, med ett stort lass av glass o försöka förtränga att det är julafton imorrn...