Idag när jag o Cameron gör oss redo för o åka till Gymboree så var vi nere i källaren o i mitt rum. Lillkillen leker med bilarna o bilbanan, o är väldigt upptagen. Så jag passar på o smiter in på toan för o borsta tänderna. Men när jag kommer ut från toaletten så är ungen spårlöst borta! Han var ju där en minut sedan, men nu kan jag inte hitta honom någonstans! Jag börjar ropa o leta igenom källaren o inne på mitt rum. Men jag hittar honom inte! Tillslut så går jag upp på övervåningen, för o se om han hunnit smita upp dit. O vid det här laget börja jag får lite lätt panik faktiskt. Cameron är inte känd för o vara den tystaste, så att han inte svarar mig börjar göra mig orolig. Men jag hittar inte honom på övervåningen heller, så jag går ner i källaren igen. O när går för o kolla bakom bardisken o i vid den lilla köksdelen, så ser jag två små fötter sticka ut under draperiet, hahahahaha. Så skrattandes ropar jag Cameron en gång till för o se om "de två fötterna svarar mig". Men det är knäpptyst. Så jag drar undan draperiet o möts av en flinande och mycket nöjd Cameron som säger "Piickkaaabooo". Hahah.