Så var nästan jullovet slut. Orka inte komma tillbaka till skolan egentligen, men man har väl inte så mycket till val. Har suttit hela dagen mer eller mindre framför den här dumbunken... har ont i svanskotan efter att ha suttit på samma stol så länge. Men försöker skriva klart svenska analysen, fast det går segt. O hela jag är seg också för den delen.. Vet inte riktigt vad det är. Borde vara hur glad som helst med tanke på att min Bex kommer hem imorrn. Men det är något som ligger för den känslan.. det är nått som trycker ner allt. Kan nog svara på vad det är? För jag själv verkar inte kunna finna svar till någonting.