Söndag - 24 timmar
Om nästan exakt 24 timmar går flyget mot New York.
Jag fattar det inte. Det är som om jag går runt i en liten bubbla o tror att jag ska åka väg bara en liten stund, kanske en vecka eller två, men sen ska jag få komma hem till alla igen. Men så är det ju inte...
Igår kom de första riktiga tårarna. Jag var hos mina tre småkusiner för o leka med dem en sista gång på ett bra tag o säga hejdå. O precis när jag stiger in genom dörren hör jag både Svante o Olle hojta, Emelieee!!! Redan där var klumpen i halsen alldeles för stor o tårarna alldeles för nära. Tog upp minstingen, som är 6 månader gammal, o hon ger mig ett stort tandlöst leende, ett sånt leende som bara Bea kan. Sniffa henne lite i nacken, bebisar luktar ju så himla gott o då var det kört. Nu kom tårarna. Usch... Men fick leka lite med barnen, visade på Olles jordglob var jag skulle o fick även byta blöja på Bea en sista gång =P Till o med det gjorde mig löjligt gråtfärdig, herregud. Men sen så ville Olle att vi skulle läsa en bok (som alltid slutar med att man får läsa minst tre) o då när mina både myspojkar kryper upp in till en i soffan o lägger huvudet på ens axel, då är allt så himla bra. O de är väl kanske dessa stunder med pojkarna som jag kommer sakna allra mest, läs- o mysstunderna. Men jag vet om att de finns kvar där när jag kommer tillbaka, trots att de kommer ha växt en massa.
O jag fattar inte att jag bara nu om några timmar kommer att behöva säga hejdå till min familj. Bara av att skriva detta börjar jag nästan böla igen. Det kommer absolut bli den hårdaste och jobbigaste biten. Men jag ser ändå framemot resan. Fast just nu så vill jag bara till värdfamiljen direkt. Kommer inte få träffa dem förrän på fredag då jag nu i fyra dagar ska vara på en au pair skola i New York. O visst det ska bli jättekul o träffa en massa andra au pairer från hela världen o få en chans att se New York. Men med tanke på hur gråtfärdig jag är, hade jag nog mått bättre av att bo hos familjen. Men det ordnar sig nog.
Så hejdå Sverige så länge! Nästa gång skriver jag troligtvis i USA!
Emelie
Jag fattar det inte. Det är som om jag går runt i en liten bubbla o tror att jag ska åka väg bara en liten stund, kanske en vecka eller två, men sen ska jag få komma hem till alla igen. Men så är det ju inte...
Igår kom de första riktiga tårarna. Jag var hos mina tre småkusiner för o leka med dem en sista gång på ett bra tag o säga hejdå. O precis när jag stiger in genom dörren hör jag både Svante o Olle hojta, Emelieee!!! Redan där var klumpen i halsen alldeles för stor o tårarna alldeles för nära. Tog upp minstingen, som är 6 månader gammal, o hon ger mig ett stort tandlöst leende, ett sånt leende som bara Bea kan. Sniffa henne lite i nacken, bebisar luktar ju så himla gott o då var det kört. Nu kom tårarna. Usch... Men fick leka lite med barnen, visade på Olles jordglob var jag skulle o fick även byta blöja på Bea en sista gång =P Till o med det gjorde mig löjligt gråtfärdig, herregud. Men sen så ville Olle att vi skulle läsa en bok (som alltid slutar med att man får läsa minst tre) o då när mina både myspojkar kryper upp in till en i soffan o lägger huvudet på ens axel, då är allt så himla bra. O de är väl kanske dessa stunder med pojkarna som jag kommer sakna allra mest, läs- o mysstunderna. Men jag vet om att de finns kvar där när jag kommer tillbaka, trots att de kommer ha växt en massa.
O jag fattar inte att jag bara nu om några timmar kommer att behöva säga hejdå till min familj. Bara av att skriva detta börjar jag nästan böla igen. Det kommer absolut bli den hårdaste och jobbigaste biten. Men jag ser ändå framemot resan. Fast just nu så vill jag bara till värdfamiljen direkt. Kommer inte få träffa dem förrän på fredag då jag nu i fyra dagar ska vara på en au pair skola i New York. O visst det ska bli jättekul o träffa en massa andra au pairer från hela världen o få en chans att se New York. Men med tanke på hur gråtfärdig jag är, hade jag nog mått bättre av att bo hos familjen. Men det ordnar sig nog.
Så hejdå Sverige så länge! Nästa gång skriver jag troligtvis i USA!
Emelie
Kommentarer
hanna
du kommer få det toppenbra emelie! =) fortsätt att blogga så jag kan hålla koll på dig:)
Lycka till emelie!! kram Sofie
Trackback