Japp det är faktiskt sant. Jag har nu exakt varit i USA i 3 månader o 1 dag. Tiden går... men jag vet inte riktigt om jag känner "oj vad fort det har gått" eller "shit, bara 3 månader, hur ska jag klara mig i 9 månader till". För sanningen är ju helt klart, att man mår bättre o trivs bättre vissa dagar, medan vissa dagar är väldigt tunga o hemlängtan lite allt för stor. Men jag känner ändå att jag har läget under kontroll, trots att det är jobbigt att vara så här långt hemifrån. 

Visst, skulle jag otroligt gärna vara hemma i lilla Rockneby nu när Bex kommer o hälsa på, o jag hade mer än gärna kramat om mamma o pappa, spelat sinsgstar med Sara, tagit en kullanfika med klasskompisgänget, eller bara spenderat en filmkväll i soffan med bror o en stor påse godis. Ja tack, det hade jag gärna gjort! Men ändå så trivs jag väldigt bra här, så jag tror inte jag skulle ge upp allt här, bara för de där sakerna, som jag vet att jag kan få när jag kommer hem. För det känns som om jag nu har hunnit komma in i rutinerna här, o allting flyter så himla bra på med barnen. Om man bortser ifrån igår kväll kanske, då både jag o min värdmamma mer än gärna gått ut från huset o lämnat det kaos som var där inne. Men sådana dagar kommer också, det vet man ju om. O det är mycket jobb med tre småbarn. Om jag sa något annat, så skulle det helt klart vara en lögn.

Imorgon ska det bli väldigt skönt dock, då jag är ledig nästan hela dagen. Det blir o komma ifrån blöjbyten o kurragömma lekar, o ha lite egen tid med förhoppningsvis lång sovmorgon o en bra workout med Melanie. Alldeles strax så ska jag pysa till gabriels fontain för att käka lite mumsig glass (o förstöra mitt 2 timmar långa gymbesök idag) o snacka lite skit. Ska bli härligt. Imorgon lovar o jag att berätta allt om helgens halloween planer, o även lägga upp lite nya bilder. Så ha det så bra Sverige så länge, så hörs vi imorgon, o så ses vi om 8 månader o 30 dagar!

BTW! Grattis till morfar o Helena i efterskott! Massa grattiskramar från mig!