Ibland så kan jag bara stanna upp o tänka, "gud vilken tur jag har haft,, att jag få vara med den här familjen".
För de är verkligen helt underbara. Jag o min värdmamma kommer jättebra överrens o har det riktigt kul ihop. Jag känner att jag kan berätta allt för henne, o hon är alltid öppen o ärlig mot mig. Min värdpappa är en utav de snällaste människor jag har träffat, o kanske en av de flummigaste också. Mina värdbarn är bedårande. Visst, vi har våra dispyter o det är mycket jobb med tre småbarn. Men att få höra Cameron ropa mitt nya mycket vackra namn, "Iiihii" o få mysa med Blake, o busa med Shane, är en utav de mest underbara saker som finns.

O det är väl just därför det känns så tråkigt, när man får höra om kompisar här, som hamnat i inte lika bra familjer... o som nu troligtvis kommer behöva flytta till en ny familj. Känns så himla tråkigt, men trivs man inte i familjen, så är det verkliegn inte värt att stanna kvar. Då är det bättre att ta sig igenom en re-match. Men samtidigt så känner jag mig så lyckligt lottad... jag hade verkligen sån himla tur i det stora "familje-lotteriet". För jag skulle inte vilja byta familj för allt i världen. Det spelar ingen roll hur slarviga de är, o hur många gånger Shane sätter sig på tvären, o hur många gånger Cameron är övertrött o supergnällig... det spelar ingen roll. De är min lilla "extra familj" o jag är så glad över att få vara här med dem.

Bilder från Sammis födelsedags kalas igår :)

Födelsedagsbarnet


Det var ett väldigt coolt ställe, med massa olika hoppborgar. Så barnen hade det superkul!








Fast det var inte bara barnen som hade det kul... :P


Jag, Andi o Andis bror Seth hade också jäkligt kul, haha :P