Jag är hemma igen i Sverigeland :) Snön faller utanför fönstret och i bakgrunden har jag min minnes CD-skiva från Andi spelande, och allt är bra! Jag kom hem igår kväll efter att ha rest i nästan 24 timmar... Men allt gick bra, mitt flyg från Tyskland till Arlanda var en timme försenat något som gjorde att jag var stressad som in i h*lvete för o hinna med mitt tåg som gick inne från Stockholm. Men efter att ha sprungit med all min packning och skrikit argt (på engelska, haha) på folk på centralen att flytta på sig, så hann jag med mitt tåg. Med en minuts marginal :P

Att säga hejdå på onsdagseftermiddagen, var jobbigt dock. Men jag bröt inte ihop så som jag trodde jag skulle göra. Jag kommer ju se dom igen. Barnen var så söta och jag fick massa kramar. Shane sa "I love you" innan jag gick, o då sa Cameron "I love you 'anie" till Shane. Så då frågade min värdmamma om inte Cameron skulle säga jag älskar dig till mig också. Men då sa Cameron bara, "But I love Shane!" :P Man kan tydligen inte älska två personer samtidigt, haha. Sen så stod Cameron o Shane o kramade varandra, och sa "I gonna miss you" till varandra och fnissade :P Jag antar att de härmade mig o Andi som var de två lipsillarna i sällskapet. Men trots att det var svårt o åka därifrån och trots att jag saknar alla redan, så vet jag om att det var rätt beslut att åka. Jag måste ju liksom ta nästa steget nu :) Frågan är bara vad det är :P