Sjukstugan har idag fortsatt. Shane har fortfarande väldigt hög feber o även Baby Blake har börjat bli krasslig. Cameron mår bättre, väldigt mycket bättre. Det var en mindre chock o se honom springa runt, göra "happy hops", sjunga o bara vara så där superlöjlig som han kan vara. Men det var skönt o se att han var på benen igen.

Under eftermiddagen tog jag med mig Cameron till biblioteket, o det gick alldeles utmärkt, o vi hade det riktigt kul tillsammans. Men grejen är att jag alltid känner mig så himla uttitad!!! Det är som om folk väntar på att något ska hända, att jag ska klanta mig, eller att Cameron ska börja skrika som en galning. Bara för att jag är så ung?! Eller vad är det? Det känns som folk ställer sig frågor som, "Vad gör hon med en knappt tvåårig pojke? Är det hennes egen son?!" när de ser oss två. Visst, hör de mig prata så hör de ju att jag inte är här ifrån o många kan nog lista ut att jag är en nanny eller en au pair :P Men ändå. Jag känner mig verkligen utittad av de andra mammorna som är där med sina barn! Så hemskt! Jag lider verkligen med unga mammor! Hur orkar de med alla blickar egentligen?!

Nu ikväll blev det kickboxing på gymmet, o jag lyckades få med mig Andi ikväll också. O gå till gymmet har nog aldrig varit så roligt, haha. Vi var superflum när vi kom tillbaka o jag har nog inte skrattat så här mycket på hela veckan :P Saken blev ju inte bättre när min värdpappa hängde med på flummandet heller :P Jag har nog den knäppaste värdfamiljen ever, hahaha.

Dagens gamla dänga! Underbar!