Igar sa var jag pa gymboree med Blake. I vanliga fall sa brukar Andi ta honom dit och jag brukar ta Cameron men idag sa bytte vi alltsa och jag tog med mig Blake till lekstallet. O nar vi kommer in i salen sa halsar en annan mamma pa lille Blake, precis som om hon kande igen honom. Men jag har aldrig sett henne forut. Men sa kollar hon upp pa mig och utbrister - men du maste ju vara Andis omtalade nanny!!! (Hahaha, Eeeh Va?!, sager mitt forvanande ansikte.) Men kvinnan fortsatter att prata och berattar att Andi och hon ar gamla vanner och har barn i samma alder och att Andi alltid pratar sa gott om mig. O att mamman var lite avundsjuk pa Andi for att hon hade mig som hjalp. Andi hade tydligen ocksa berattat hur mycket hon saknade mig nar jag var ivag och nu forstod ju da mamman att jag var tillbaka. "Ohh da maste Andi vara glad", sa hon o sa sprang hon ivag efter sin bebis som krypit ivag till andra sidan rummet.

Jag (fortfarande lite chockad) fortsatter leka med Blake och smaprata lite med nagra andra mammor. Sen halsar en annan mamma pa Blake och sager att hon kanner igen bebis men inte "mamma", sa da berattar jag att jag ar Blakes nanny. Och detta hor da en annan mamma som star bredvid oss och som seriost hojtar till av forvaning, "Men ar det DU som ar Andis underbara nanny som hon gommer i kallaren!!?" O i sin tur sa hor nagra andra kvinnor detta, och da sager de ocksa valkannande att "jaha men dig har vi ju hort sa mycket om!"

 Hahahahaha. Ar jag valkand pa det har stallet eller vad?!