Som sagt, nu är så är jag här igen :) Jag ska vara ärlig o säga att det var jobbigt o lämna Sverigelivet igår igen. Inte alls lika jobbigt som första gången såklart. Då grät jag ju en vecka i sträck :P Men nu när jag är här, fått träffa mina underbara barn, flummat med min värdmamma Andi och fått komma in i engelskan igen så känns allt skitbra. Riktigt skönt faktiskt :) Barnen var överlyckliga över att se mig och Shane lät himla uppriktig när hon sa att hon saknat mig "thiiiiis much" och gav mig världens kram. Det värmde verkligen.

Men som tidagare sagt så var inresan hit inte den lättaste. Jag lyckas självklart bli stoppade i "emigrations" på flygplatsen :P Alltså tullen där de kollar allas pass och frågar vad de ska göra i landet. USA är ju också superpetiga och jag vet om att de alltid ställer massa frågar, tar fingeravtryck och lite så där. Så när jag svarat på frågor som hur länge jag ska vara i landet och vad jag ska göra här, alltså turista, INTE jobba... (sanningen ska läsas tvärtom) O när jag tror att jag är klar och ska få tillbaka mitt pass säger mannen "come with me". #!!@X%&@! tänker jag samtidigt som jag får gå in i en liten väntsal där ett gäng kontrollanter sitter, i en så kallad sekundär passkontroll. Där får jag sitta o svettas i dryga 30 minuter och känna hur hjärtat när som helst ska hoppa ur bröstet på mig. Jag blir framkallad till en man som ställer massa frågor... allt för många för o rabbla upp här. Men han var definitivt skeptiskt till att jag skulle "bara" resa runt här i 3 månader och inte jobba då han tyckte att jag mer än väl hade kunnat hinna med resandet under ett helt år i USA. Men efter en stund så fick jag gå! :D Med en stämpel i passet och med en puls som var dubbelt så hög mot var den borde vara :P Men det gick! Så efter det fick jag krama om Meike igen (hon lyckades självklart komma igenom emigrations utan problem, gggrrrr) och nu så är jag tillbaka i Jersey! :)



Det satt uppe ballonger lite överallt när jag kom hem :) Ute så hängde en amerikans-flagga-ballong, och ett gäng välkommen hem ballonger. Dessa två hittade jag inomhus sittandes på min dörr ner till källaren :P




Blakie Blake, som har hunnit bli SÅ stor! Han typ springer runt som en galning och så småpratar han för sig själv hela tiden. Så himla gulligt :P Men han har också hunnit lära sig några ord! Banan, mamma och att säga hallå när han håller i en telefon kan han just nu ungefär :P











Denna superfina fotoboken fick jag utav min familj! :D




O nu så sitter jag här i min ursnygga "I love Swedish boys tröja" som jag fått utav pappa, hahaha. Han tyckte att jag skulle ha på mig den varje gång jag går ut här i USA så att jag kan avskräcka alla icke svenska killar, så jag med all säkerhet kommer tillbaka hem till Sverige igen :P Du kan vara lugn pappa, jag kommer hem ;)