Nu har jag typ tre sekunder pa mig att skriva  nagor vettigt, good luck.

Jag ar framme! Kom till au pair skolan igar runt 11 tiden (svensk tid alltsa fem pa morgonen) Just nu har jag rast fran lektionerna vi har har pa skolan. Lovar att ge en mer utforlig beskrivning senare, for ni vet att jag kan babbla mer an sa har ;) Men flygresan gick jattebra o jag hade sallskap av Emma, en annan tjej som ocksa ar har som au pair. O hon har varit det innan ocksa, sa det kandes jattetryggt att ha henne med! Men jag lever o allt ar bra. Skolan ar val helt okej, forrutom att jag ar saaaaa sjukt trott att jag valdigt latt skulle kunna somna direkt har pa tangentbordet. Jag delar rum med en tjej fran polen, jattetrevlig tjej men inte sa jatteduktig pa engelska. Har traffat en massa annat folk ocksa men dte ar mest jag, Emma o en annan tjej fran Estland som hanger ihop. Men det finns folk fran hela varlden har, sa lite coolt ar det :) Men nu maste jag springa tillbaka till class. Lararen ar supertrevlig, men gillar inte nar folk ar sena ;)

Det finns inge msn pa dessa datorer, men pa natterna (runt 2) sa kan jag kanske logga in.  

Massa kramar!!!

Jag är bara tvungen att berätta detta. Kollade facebook precis då jag såg att min värdpappa kommenterat min status.

Jag hade sktrivit "Är inge roligt att säga hejdå till alla, men om 3 dagar sitter jag på flyget. Helt sjukt!"

O då hade Frida kommenterat tillbaka:"d kommer gå så himla bra!! :D Lycka till nu vännen. Jag kommer tänka på dig och sen så hälsas det på! Wihu ♥ ♥ ♥ Gå o spanka lite amerikanska rumpor åt mig med hihi"

O ni kan aldrig gissa vad min värdpappa skrivit tillbaka, hahahah.

"amerikanska rumpor?" Those are my kid's "rumpor!" Ha, ha! Be gentle!"

Det är verkligen farligt med internet nu förtiden!! Man kan översätta de flesta språken, o även rumpor finns med i uppslagsverken, hahahah. Men det är ju tur att min värdfamilj har humor, haha.

"Vi ses i B10 imorrn vid tio då!"
 
"Eller var det i B12 vi skulle vara?" 
                                                                                         
"Är det Micke o Johan som har lektionen imorrn, eller är det Jörgen?"


Goodbye partyt var riktigt mysigt. Var så otroligt glad över att nästan alla hade kunnat komma o att jag fick spendera en jättemysig kväll med mina underbara. För ni är verkligen underbara. Utan er hade jag inte överlevt de senaste tre åren, o utan er skulle jag inte heller klara det år som ni ligger o väntar framför mig.

Jag tror ni knappt förstår hur mycket ni betyder egentligen... Det var verkligen hemskt över att få säga hejdå till er igår. Vi visste om att vi var tvugna att krama om varandra en sista gång innan vi skulle skiljas åt, men ingen utav oss ville riktigt sluta den där sista kramen. Eller egentligen var det ju inte den sista kramen, utan bara en kram som skulle räcka väldigt länge.

Min gubbe, min flumboll o min Adam var en av dem som var svårast att säga hejdå till. Ville verkligen inte släppa taget om dig. Men förhoppningsvis kan vi fortsätta vårt "vinnande koncept" när vi har upptäckt världen i några månader o efter att jag har bytt tusen blöjor i USA. För vad som än händer så kommer du alltid förbli min Adam, trots att du egentligen inte är min. För jag kommer alltid vara din Emme. Vad som än händer.

Jag vet dock inte hur jag ska överleva detta år utan min stöttepelare, Becky. Denna "brutalt ärliga" fillur som bara är så underbart härlig. Utan dig hade jag aldrig rest mig ur askan i början av april o utan dig hade mina tre år på stagg varit riktigt grå o tråkiga. Kommer sakna dig något otroligt! Samma sak är det med Matilda o Susse. Dessa två helt unika personer, som gett "kullanfikan" en helt ny innebörd.

Mitt härliga partygäng kommer jag heller aldrig svika eller glömma. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som i erat sällskap. O vi vet nog egentligen alldeles för mycket om varandra, men det har bara gjort våra skrattattacker ännu mer helhjärtade. Vi har rockat loss på borden på KM, o vi har säkert druckit för många cider under tiden men jag ångrar inte en sekund tillsammans med er, Frida, Linn, Jessika, Becky o Jenny.

Friends forever, eller vad är det du brukar säga? Min gums, min Jasminis. Ibland skrattar jag med dig, o ibland kan jag inte än annat skratta åt dig. För du är rakt igenom underbar. Du tror ofta att du inte kan o inte klarar av saker. Men det finns ingenting som står i din väg egentligen. För med ditt skratt, din kreativitet o med din härliga personlighet så kan du komma hur långt som helst. För ingen kan motstå dig, iaf inte jag. För med dig blir jag på något konstigt sätt också underbar.

O någon som jag verkligen beundrar är du Linda, Du är en av de starkaste personerna jag känner. Du har en perfekt liten Liam som vi alla älskar o trots att han förändrade din värld så har du inte förändrats. Du är fortfarande den spralliga Linda som jag kommer sakna något otroligt!

Men ett år går fort. O det är det jag försöker övertala mig själv. Jag har faktiskt inte fällt än enda tår denna veckan. Inte än. Gråten ligger alltid nära, o det känns som om jag ska falla sönder. Men trots att det var jättejobbigt igår o även idag då jag sa hejdå till min underbara farmor så försöker jag vara stark. För under rädslan för hemlängtan o att ni alla kommer försvinna ifrån mig, så finns glädjen. Jag längtar så sjukt mycket att glädjen gör allt. O det är nog även glädjen som har lyckats hålla borta mina tårar. Än så länge iaf.

Igår kväll hade jag planer med Linda. Hon o Adam ville hinna träffa mig lite innan jag åker, så vi hade bestämt att träffas igår för en mysig hemmakväll. Så när jag kommer hem till Linda möter en sprallig Adam o en glad Linda mig. Vi går ut på Lindas fina lilla innegård, där även Matilda väntade. Blev jätteglad o få träffa henne, visste inte om att hon också skulle dit. Men sen, när jag precis kramat om Matilda, så hoppar det fram ytterligare 5 kompisar ut från buskarna o skriker SUPRISE! Fatta hur förvånad jag blev!!! Helt utan min vetskap hade nästan hela kompisgänget samlats hemma hos Linda, för alla ville ju hinna träffa mig innan jag åker. Så himla härlig överraskning! Vad underbara ni är! Hade till o med pratat med Jamsin innan på dagen, då jag sagt att jag skulle till Linda, men frågade om hon kanske velat hänga på, men hon hade tydligen "andra planer". Jaa, planer på att hoppa fram ur en buske hos Linda, haha. Men blev verkligen jätteglad över att få träffa alla! Ni är så underbara hela högen, o jag kommer verkligen sakna ihjäl mig efter er!!! Lova att ni inte glömmer bort mig under tiden jag är borta ;)

Dagens låt - This is home, Switchfoot