Jag sitter just nu hemma hos min vardmammas foraldrar, sa darav saknaden av de dar bokstaverna jag just nu inte kan skriva :P Men jag maste bara fa skriva av mig lite!

De senaste tva dagarna har varit ganska jobbiga. Jag kanner verkligen hur mitt talamod har sjunkit till botten. Jag vet verkligen inte varfor, men jag borjar marka att min talamod ar langt ifran sa bra som det var nar jag kom hit. Men det ar val det som hander efter att man varit au pair i 10 manader snart. Men bara smasaker gor mig narmare vansinnig. Som igar nar jag kommer in i Shanes rum och seriost allting som funnits i byralador och pa hyllor ligger pa golvet. Klader, leksaker - allt! O vem ar det som far stada allt? Jaaa inte ar det hon iaf.

Shane har tydligen ocksa bestamt att det ar "I hate E week" sa hon vagrar lata mig hjalpa henne med saker, hon ar riktigt uppkaftig eller sa ignorerar hon mig totalt. Allt tills det att jag blir galen... Oja, det ar de harliga sidorna med att vara au pair :P Fok sager ju att au pairer skaffar egna barn cirka 10 ar senare an vad de tankt innan de blev au pairer, o det kan nog ligga mycket i det, haha. Sjalvklart sa finns det bra stunder ocksa, men ibland sa kanner jag bara for o kasta in handduken. Eller i alla fall lasa in barnen pa deras rum. De skulle nog behova det once in a while ^^

Problemet ar bara att jag vet inte riktigt vart gar gransen gar pa hur mycket jag far skrika pa dem. De ar ju trots allt inte "mina barn" och det ar ju inte min uppgift att uppfostra dom eller ge dom nya regler som inte deras foraldrar ger dom. Men hemma sa var det ju langt ifran okej att slanga saker over axeln eller ata kakor innan middagen. Lekte man med nagot sa var man ocksa tvungen att lagga tillbaka det innan man borjade leka med nasta grej. Sjalvklart sa foljde vi val inte alltid detta, men reglen om att "plocka undan efter sig" fanns ju iaf!