Varfor hander alltid sant har mig???

Igar nar jag kom hem fran Meike runt halv elva pa kvallen sa upptacker jag sjalvklart att ytterdorren ar last och jag har INGEN nyckel. Jag ar alltsa utelast! Kul. O javligt klantigt!

Sa eftersom det ar sa pass sent sa har Andi o Curt redan gatt o lagt sig, men jag ringer dom sisaadar 100 ganger iaf, i hopp om att nagon utav dom ska hora sina mobiltelefoner. Vi har namligen ingen hemtelefon sa jag kan inte ringa pa den och vacka hela huset. Vi har heller ingen fungerade dorrklocka at the moment, sa jag stod o knackade pa dorren i 20 minuter istallet... utan resultat alltsa. Sedan sa borjar jag smyga runt hela huset i hopp om att hitta altandorren olast eller mot formodan hitta min "aldrig upplasta kallardorr" upplast. Jag kande mig seriost som en tjuv som smog runt mitt eget hus for att gora inbrott.

Jag borjar sedan ringa Meike som en tok, i hopp om att hon inte somnat annu och darfor kan hjalpa mig med en sangplats for natten. Men sjalvklart sa svarar hon inte. O vid det har lagret sa borjar jag seriost fundera pa att sova i bilen. Men hur kul ar det i svinkalla oktober natten liksom?! Men tillslut sa ringer Meike mig tillbaka och jag slanger mig i bilen for att aterigen kora den 30 minuter langa bilfarden tillbaka till hennes hus.

Men nu sa ar jag iaf tillbaka hemma :P Jag korde tillbaka klockan 7 imorse for att hinna hem innan jag skulle borja jobba. O denna gangen sa var dorren upplast ;)